Hur man svimmar av en tå...

Första dagen på praktiken på kirurgen på sjukhuset idag! Jag var inte det minsta nervös, bara taggad. Det första jag får följa med på var en såromläggning, på tårna. Jag står och inspekterar, lär mig, antecknar (haha nej, nu skojar jag) och känner hur mina ben börjar darra. Jag förvandlas till Betty Spagetty. Det flimrar framför ögonen, så jag stapplar bort och sätter mig på en stol. Nånstans i mörkret hör jag att någon frågar hur jag mår, sen tar någon mej under armen och leder mig nånstans. Titta hit, titta dit, jag ser inte ett skit! Det var den läskigaste promenaden i hela mitt liv tror jag. Jag blir ledd till soffan och får lite saft. Långsamt släpper svimningsattacken och synen kommer tillbaka.
Hur lyckas jag?! Det var ett ynka sår. Jag är inte känslig för sånt (svårt att tro, men det är sant!) och har aldrig svimmat förut i hela mitt liv. Jaja, jag lyckas ju med det mesta så jag har slutat bli förvånad. Det var ju inte meningen att de skulle ta hand om mig, även fast jag måste få cred för att jag valde en bra plats att svimma på...

När jag återvänt till verkligheten igen fann jag det ganska grannt att gå runt i vita sjukhuskläder, foppatofflor och pennor i bröstfickan. Jag låtsades med mig själv att jag var Dr. Izzie Stevens. Tiden gick fort, det var trevlig personal och jag hade kul! På lunchen bestämde jag och Cornelia oss för att vi skulle undersöka byggnaden lite. Vi gjorde en liten utflykt till bebis<3, som är på BB (haha, där fick jag till det!). Jag är grymt avundsjuk!

Helgen var underbar (men sömnlös^^)! I lördags drog Emelie, Eve och jag på hockey. Det var den pinsammaste match jag varit på! Ouff, guldet känns långt borta... Efteråt drog vi hem till Alexandra (grymt längesedan!) och chillade ett tag. Det var mys! Måste göras oftare!

Imorgon väntar en ny spännande dag på sjukan. Och jag ska inte svimma! På kvällen sen drar dansen igång, ska bli sjukt kul! Har saknat det! Nu ska jag halka fram med cykeln till stallet och rida dressyr:)

Ha en chill måndagskväll!
Svimmaren...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0